Att börja prata om vår i början av mars är egentligen befängt. Men nu befinner jag mig på Gotland och kan inte låta bli. Kanske är det beviset för att jag slutligen har blivit en sörlänning?
Som norrbottning vet man nämligen att än är det långt kvar innan vintern släpper greppet – eller som min älskade pappa brukade säga: ”Det blir alltid bakslag i april!” En sanning han upprepade så många gånger att min brorsa döpte sitt band till ”Bakslag i april”.
Men det svårt att vara vårförnekare när lärkorna drillar på morgonpromenaden över fälten. Ljuset, solen som värmer i nacken, dofterna och fågelsången! En slags jubellättnad över att vara ute på andra sidan. Det gick. Även detta år. Hurra!