Hur många texter kan man skriva om hormonkaos och övergångsbesvär, kanske ni undrar? Hur många gånger som helst, är mitt svar. Ämnet är i det närmaste outsinligt. Och viktigt. Hälften av befolkningen går igenom denna omvälvande upplevelse i livet. En del seglar förstås igenom övergången utan att märka någonting, men för de flesta är det en ganska jobbig erfarenhet som det tar tid att navigera igenom. Den här texten om
Det har varit en intensiv höst. De roliga jobben avlöser varandra – så pass att jag inte hinner dokumentera allt jag gör. Som det här hälsajobbet för Tara, till exempel. Det är mitt tredje eller fjärde hormonjobb – snart börjar jag känna mig som en expert på vallningar och vrål. Det gjorde också att jag tog mig till gymet för att styrketräna för första gången på evigheters evigheter. En nödvändighet
Epidemiologen och vetenskapskommunikatören Emma Frans har skrivit en bok om sina erfarenheter från första året med pandemin. Emma Frans är doktor i epidemiologi vid Karolinska Institutet i Stockholm och vetenskapskommunikatör. Hon delar sin tid som forskare med att skriva vetenskapskolumner i Svenska Dagbladet, föreläsa, göra tv-program och poddar. Dessutom har hon skrivit två fackböcker ”Larmrapporter – om att skilja vetenskap från trams” och ”Sant, falskt eller mittemellan”. Precis när hon planerade
Det händer ofta att man gör jobb helt i otakt med tiden. När jag läste Gunnel Carlson och Elisabeth Svalin-Gunnarssons fina bok om snödroppar låg snön djup och våren kändes långt borta. Fast nu när repet publiceras i marsnumret av Kombi känns texten förstås klockren. Det är lätt att förstå författarnas kärlek till de små vita skönheterna.
Att börja prata om vår i början av mars är egentligen befängt. Men nu befinner jag mig på Gotland och kan inte låta bli. Kanske är det beviset för att jag slutligen har blivit en sörlänning?Som norrbottning vet man nämligen att än är det långt kvar innan vintern släpper greppet – eller som min älskade pappa brukade säga: ”Det blir alltid bakslag i april!” En sanning han upprepade så många gånger
Det är kallt på kontoret idag. Så pass att jag nödgades att leta fram värmeljus, koka te och göra armhävningar för att inte sitta och huttra framför datorn. Det kan också vara så att jag prokrastinerar en aning. Försöker få ur mig ett plockjobb om filmer, böcker och tv-serier som handlar om kvinnlig rösträtt apropå att det är 100 år sedan den reformen verkställdes. Roligt jobb, jag vet! Men svårt
Jag intervjuade Lo Kauppi som har skrivit boken ”Två vita dvärgar”. Om det inte vore för uppdraget att porträttera henne hade jag nog inte orkat läsa boken. Dels för att den är så fylld av smärta, dels för att den tar upp saker som jag är livrädd för, som drogberoende och Kafkaliknande händelseförlopp som man inte tycks kunna ta sig ur. Mycket riktigt kände jag mig helt golvad efteråt, men
Intervjuade Katrine Marçal med anledning av hennes bok ”Att uppfinna världen: hur historiens största feltänk satte käppar i hjulet”. Fick många aha-upplevelser under läsningen och blev både förbannad och hoppfull längs vägen. Genren kallas ”intellektuell äventyrshistoria” och går ut på att förklara komplicerade historiska, politiska och vetenskapliga fenomen på ett lättsamt och roligt sätt.”Jag har alltid tänkt att feminismen skulle passa perfekt för den typen av böcker. Mitt mål var
Att börja dagen med en hundpromenad är verkligen ljuvligt. Nu märks det också att ljuset så sakteliga återvänder. Det, och att vaccineringen mot Covid-19 är igång, känns hoppfullt. Idag ska jag skriva en text om böcker, filmer, tv-serier som handlar om rösträtten, apropå att den firar 100-årsjubileum 2021. Sannerligen något att uppmärksamma.
